Upplevelsen av delaktighet i en jäktig skolvärld
Blogg
Det var en vanlig mörk novembermorgon. Bilfönstren var frusna och termosmuggen värmde i handen. Jag körde till jobbet och i radion kom Anna Puus låt Ota minut tällaisena kuin oon (fritt översatt Acceptera mig som den jag är). Jag anser att sången handlar om valet av kärlek och att lära sig att vara sig själv. Mina tankar hade redan börjat vandra vidare till den kommande arbetsdagen. Hur kan varje elev bli sedd och bemött i skolan precis som den person han eller hon är? För detta krävs genuin närvaro och att eleven görs delaktig i sin egen skolvardag. För att delaktigheten ska förverkligas krävs det en trygg och pålitlig miljö där barnen eller de unga vågar vara öppna och sårbara, vågar framföra sina åsikter.
Vi alla har ett behov av att uppleva att vi är delaktiga. Människan vill bli hörd, sedd och accepterad. Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter har ett barn rätt att bli hörd i beslut som gäller barnet självt. I skolmiljön bör vi skapa olika möjligheter att bli hörda, till exempel genom diskussioner, sånger, lekar, skrivande, enkäter eller metoder för påverkan. Hur får vi med i påverkansarbetet också de elevers röster som röstar genom att vara tysta?
Institutet för hälsa och välfärd (THL) har på basis av social- och beteendeforskning samt hälsovetenskaplig forskning delat in delaktigheten i tre delområden: delaktighet i det egna livet, delaktighet i samfundet och delaktighet i det gemensamma goda. I skolan ökar upplevelsen av delaktighet välbefinnandet, säkerheten, tron på framtiden och de egna möjligheterna. Samtidigt minskar den på ojämlikhet och diskriminering. En låg upplevelse av delaktighet har i sin tur sammankopplats med psykisk belastning, ensamhet och svag arbetsförmåga. Delaktighet är möjlighet att påverka den egna miljön och dess verksamhetssätt, möjlighet att utveckla klassens och till och med skolans verksamhetskultur. Det är upplevelser av att dela med sig under skoldagen, av att kunna tala om en matematikuppgift som känns svår eller av att berätta om vad som hände under veckoslutet. Eleven får vara en del av samfundet och känna sig betydelsefull. Eleven får också uppskattning och beröm för sin verksamhet. Detta har ökat i synnerhet på grund av att den styrkepedagogiska verksamhetskulturen har implementerats i skolvärlden.
Jag kom till skolan med egen bil och lyssnade på radion samt funderade på den kommande dagen. En av eleverna anlände hungrig och trött. Han gick in i klassen med gråten i halsen. Han gömde sig bakom pulpeten och drog över sig en tygbit som blivit över från handarbetstimmen. Han steg ytterligare upp för att hämta ett hörselskydd och lugnade sedan ner sig på sin plats. Efter en stund gick handledaren och smekte honom över ryggen och frågade om han vill ha frukost. Han tittade med klara ögon och nickade långsamt. Han hade blivit hörd och kunde börja om på nytt, på rätt fot. Målen för denna elevs skoldag ändrades redan på morgonen. Viktigare än läroämnena var för honom att få känna sig trygg och bli sedd.
För mig, som är specialklasslärare och som arbetar i en grupp med 10 elever, är det lyckligtvis möjligt att genomföra delaktighet under skoldagen. Hur är det med lärare eller barn som arbetar i grupper på 30 elever? Brådskan och pressen att göra framsteg för ofta tankarna långt bort från de värdefulla stunderna i vardagen.
Därför är det särskilt viktigt att omforma och bygga upp skolvärlden ytterligare så att upplevelser av delaktighet blir en del av vardagen. Barnstrategin fastställer att vår uppgift är att trygga förutsättningarna för inlärning, utveckling och stöd för skolgången. I strategin nämns betydelsen av sektorsövergripande samarbete som en del av det övergripande välbefinnandet. Vi bör involvera barnen i utvecklingsarbetet och ge dem möjlighet att påverka det beslutsfattande som gäller dem själva. Deltagande i skolans vardag har också en positiv inverkan på uppkomsten av motivation och ansvarstagande.
Vad är viktigare än att uppfostra barn och unga till individer som deltar, är motiverade och bär sitt ansvar? De första stegen i den riktningen tas i de små stunderna i vardagen när vi är närvarande för varandra. Vi lyssnar på elevens behov och beaktar dem i planeringen av vardagen.
P.S. Kolla in barnstrategin på webbplatsen Barnstrategin.fi.
P.P.S. Veckan för barnets rättigheter firas 15.–21.11.2021. Temaveckans material på webbplatsen Veckanforbarnetsrattigheter.fi kan utnyttjas bl.a. i skolor, småbarnspedagokik och hobbyverksamhet.