Gå till innehåll

Barn och unga förtjänar att bli hörda om sina erfarenheter

Blogg

Artikelns författare Laura Mielityinen och Noora Ellonen

Illustrerade, gröna glasögon. Bakgrunden har färgglada ytor.

Enligt artikel 19 i FN:s konvention om barnets rättigheter ska barn skyddas mot alla former av fysiskt och psykiskt våld, skada och misshandel, försummelse eller likgiltigt eller dåligt bemötande eller utnyttjande. För att detta ska vara möjligt behöver vi uppdaterad information om barns och ungas erfarenheter av våld.

Det är emellertid inte oväsentligt varifrån vi får informationen: barnen själva vet bäst om sina egna erfarenheter. Därför genomförs som en åtgärd i den nationella barnstrategin en barnofferundersökning där barn och unga själva får berätta om sina egna erfarenheter av våld i olika miljöer. Undersökningen genomförs av forskare vid Tammerfors universitet.

I undersökningen som riktar sig till barn och unga löser man flera etiska frågor

Materialet i barnofferundersökningen samlades in av barn och unga i årskurs 6 och 9 i maj. Enkäten besvarades anonymt på internet, under en lektion. Liksom under tidigare år genomfördes enkäten utan vårdnadshavarnas särskilda tillstånd. I år beslöt man sig för att stödja barnens självbestämmanderätt ännu mer än tidigare, och informationen till vårdnadshavarna gavs först i efterhand och endast om respondenten själv ville det.

Undersökningen fick ett positivt utlåtande av den etiska kommittén för humanvetenskaper och förfaringssättet orsakade inga problem på någon undersökningsort. Detta var en stor och positiv förändring jämfört med tidigare. I den enkät som utfördes 2013 var det uttryckligen föräldrarnas samtycke som blev det största hindret för undersökningen ur undersökningsorternas synvinkel.

Undersökningar som riktar sig till barn är en kontinuerlig avvägning mellan familjens privatliv, barns och ungas självbestämmanderätt och samhällets och dess institutioners behov av att ingripa. I vårens barnofferundersökning lyckades man balansera väl mellan såväl barns och ungas självbestämmanderätt som även behovet av skydd. Trots detta stöter man i undersökningar fortfarande på praxis som strider mot såväl behovet av informationsproduktion som barnens och de ungas självbestämmanderätt.

I takt med att vårdnadshavarnas maktställning som s.k. portvakter vid undersökningar har minskat, har myndigheternas och skolornas ställning i motsvarande roll ökat betydligt. Forskarna måste få rektorernas och de kommunala myndigheternas godkännande för undersökningar som genomförs i skolorna och på basis av erfarenheterna från vårens barnofferundersökning håller dessa på att bli en ny grupp av portvakter. Liknande erfarenheter finns också från andra skolenkäter som genomförts under de senaste åren.

Ska barnen och ungdomarna skyddas så att de blir tysta?

En gränsdragning som gör att de kommunala tillståndsmyndigheternas och skolornas behov av att skydda barn inte får företräde framför barns och ungas självbestämmanderätt är en betydande forskningsetisk utmaning. Både på kommun- och skolnivå var den vanligaste orsaken till att man vägrade delta i barnofferundersökningen att eleverna för närvarande är belastade både av flera överlappande undersökningar och av covid-19-epidemin, och man vill inte belasta dem med ett så tungt ämne. Det är viktigt att respektera myndigheternas bedömning av barns och ungas situation, men om barn och unga tystas ner leder det på lång sikt till problem.

Man kan inte ingripa i våldet bland barn och unga om man inte vet var och hur mycket våld det förekommer. Endast en liten del av våldet kommer till myndigheternas kännedom, och i dessa fall är preventiva åtgärder inte längre möjliga. Utgångspunkten är att den välmenande, skyddande gesten i slutändan inte gynnar barns och ungas intressen och att barn och unga inte behöver skyddas genom att tysta ner dem. Även om undersökningen skulle få tillstånd på kommun- och skolnivå, har eleverna fortfarande möjlighet att vägra delta i undersökningen och avbryta besvarandet i vilket skede som helst. Undersökningen genomförs alltid så att deltagarna har möjlighet att vägra delta utan att det väcker uppmärksamhet.

Skolan är en trygg och lämplig miljö för genomförandet av barnofferundersökningen

För att barn och unga ska få ge sin röst hörd talar också det faktum att enligt enkäten från 2013 upplevde många elever att de kände sig lättade när de svarat på barnofferundersökningen och att situationen i år ser mycket likadan ut. En vuxen person ska således inte bedöma att saker och ting är belastande för barn och unga utan att deras åsikter hörs.

Barnofferundersökningen är en typisk elevenkät som syftar till att nå alla barn och unga i en viss åldersklass, varvid skolan som omgivning är den lämpligaste och tryggaste platsen för att genomföra undersökningen. I skolan deltar bekanta vuxna och även personalen inom skolhälsovården finns tillgänglig, om man vill diskutera undersökningens teman.

På skolnivå åberopades som en orsak till att man vägrar delta också att lärarna har belastats av flera samtidiga undersökningar. Även detta är ett viktigt budskap, skolans primära uppgift är ju inte att ordna undersökningar. Det är därför viktigt att nu stanna upp och fundera över hur vi på bästa sätt kan dra nytta av denna omgivning som är gynnsam för undersökningar, utan att vi belastar lärarna, men ändå stöder barns och ungas rätt att berätta om sina erfarenheter.

Dessa teman dryftas i år också i en arbetsgrupp som sammanställts av social- och hälsovårdsministeriet, Institutet för hälsa och välfärd och den nationella barnstrategin och där man utvecklar en kunskapsbaserad arbetsgrupp som behandlar våld mot barn och främjar barnens rätt att bli hörda.

Mer information